Hittills har mobiloperatörerna i princip ägt sin marknad. De har tecknat abonnemangen med användarna, levererat de nödvändiga SIM-korten, ägt nätverken, haft fakturarelationerna, levererat alla tjänster, sålt mobilerna och styrt prissättningen.
Men så ökade konkurrensen och priserna sjönk.
Sedan kom Apple och ställde åtskilligt på ända, och visade att människor vill göra mer än att ringa med sina mobiler. Väldigt mycket mer.
Hos operatörerna talar man till och med i termer av före och efter iPhone när man beskriver sin verklighet.
Nu dundrar Google in på samma arena, och förändringarna accelererar.
Och vad gör operatörerna?
Lite grovt och en aning förenklat uttryckt - några prioriterar att kapa kostnader för att hålla vinsterna uppe. Andra motarbetar utvecklingen mot mobilt internet och nya tjänster. En del vacklar och undrar snarare vad som händer än tar initativ. Vissa nöjer sig med vad de har och är beredda att överlåta åt andra varumärken att dominera våra mobila liv. Bara ett fåtal anammar förändringarna, bygger om sina affärer och försöker skapa nya intäktsströmmar.
Teliasoneras ” målsättning är att växa i linje med marknaderna och upprätthålla lönsamheten i Norden och Baltikum. De nordiska och baltiska marknaderna är utsatta för prispress orsakad av hård konkurrens och myndighetsinverkan. Under dessa förutsättningar är effektivitet i organisationen prioriterat. TeliaSonera strävar efter att konstant öka effektiviteten för att kunna utveckla nya mobilitets- och ip-baserade tjänster.” (Från Teliasoneras webbplats, under rubriken strategi ...).
Nej, dessa formuleringar kan inte betraktas som särskilt offensiva. Och för vd Lars Nyberg handlar det om att leverera vinster först och utveckla sedan.
Det tror jag inte gynnar Teliasoneras affärer på lång sikt.
Jämför det med den likaså tidigare statliga operatören SingTel i Singapore, med verksamhet i stora delar av Sydostasien. Här har vd Allen Lew etablerat kundorientering och utmanande inställning som ledord i koncernen. Han är på god väg att bygga en slags multimediaoperatör, som verkar bortom infrastruktur och tillgänglighet.
Om det går bra?
Ja, SingTels intäkter ökade med 20 procent och nettovinsten med 24 procent fjärde kvartalet år 2009, tack vare bolagets strävan att ”överträffa kundernas förväntningar”, som det står i kvartalsrapporten. Och ja, SingTel agerar till stor usträckning på mogna marknader eller marknader med hård konkurrens och prispress.
Världens näst största operatör Vodafone går en tredje väg. Här bygger man egna tjänster i en rasande hastighet, under varumärket Vodafone 360. Samtidigt efterlyser man att konkurrensmyndigheterna ska granska om inte Google har en för dominerande ställning.
Alltså, de stora operatörerna har minst sagt olika strategier på vägen in i det exploderande mobila internetparadigmet.
Men ett har de gemensamt – de står i skottgluggen när Google och Apple blir allt mer mobila.
Nej, det är inte så att mobiloperatörerna egentligen är chanslösa. De äger och driver fortfarande nätverken, som är nödvändiga för framtidens tjänster.
Men - de riskerar att bara få en liten del av de enorma intäkter som de mobila tjänsterna faktiskt redan genererar, och reduceras till just näthandlare.
Jag menar, Apple har 150 000 applikationer i sin App Store, varifrån det har gjorts mer än två miljarder nedladdningar, under i praktiken bara ett drygt åt.
Men det var först häromdagen som en allians av jätteoperatörer, däribland China Mobile, AT&T, Teliasonera och Telenor, berättade att de minsann också ska bygga en applikationsbutik.
Det är inte särskilt förutseende.
Personligen lutar jag allt mer åt att operatörerna borde bli något slags aktiva möjliggörare, det vill säga att de till exempel kan paketera och distribuera andra bolags tjänster, tillhandahålla garanterad nätkapacitet och stå för något slags kvalitet.
Men de måste börja röra på sig, de måste agera och bidra till att peka ut färdriktningen.
Nu åker några av dem inte ens med på det höghastighetståg av förändring som drar igenom telekomindustrin.
Det fanns en tid före iPhone , säger man i telekombranschen, och det finns en tid efter.
IPhone ökar förvisso operatörernas intäkter, enligt åtskilligas vittnesmål, och skapar ny efterfrågan på tjänster. Men till ett pris. För det är onekligen Apple som har initiativet och som statuerar villkoren - inte operatörerna.
[Källa]
